Körsbärsdalen o lillebror
Det var verkligen rena sagohuset. Stort och rött och massor med fruktträd. Ni kommer ihåg nu att jag fortfarande är liten, men trädgården var enorm! Även för en vuxen tror jag..
Jag o min syrra o våra kompisar (jepp jag hade lyckats få en kompis, en riktig bästa vän! Susanne Blom hette hon. Hon bodde några hus bort och man var tvungen att gå en bit på stora vägen vilket jag fick om jag var försiktig. Hennes hus hade saloon-dörrar in till vardagsrummet o jag minns att jag tyckte det var det coolaste som fanns) vi brukade leka kurragömma, tafatt och alla möjliga lekar. Om jag kommer ihåg rätt hade vi minst 15 fruktträd och man kunde springa slalom bland dem.
Två hus bort (åt andra hållet alltså inte mot Bloms) över bäcken o förbi vår granne som var sur o som man fick gömma sig för, bodde mammas o pappas bästisar med två barn. Anna som va yngst va ju två år äldre än syrran så hon va ju jättestor...
Hon och hennes bror ytterliggare två år äldre) va nog egentligen hur justa som helst men eftersom jag var en lipsill så var jag kul att reta och de upptäckte att jag va lättskrämd så de hittade på att räven skulle komma o ta mig... Än idag är jag lite rädd för rävar även om jag förstår att de inte kan göra mig illa om jag skulle ha (o)turen att springa på någon..
Tror att det var i den här vevan som jag blev mörkrädd, eftersom jag kommer ihåg att de hade någon mask som de skrämde mig med, tror det va nån läskig gubbe eller nåt sånt och han skulle komma i mörkret o skrämma mig.
De menade ju säkert inget illa o jag var verkligen tacksam att reta för jag bölade för allt och faktiskt gör jag det än idag.. Jag är också fortfarande maniskt mörkrädd och får panik i mörker.
Som jag kommer ihåg det var det alltid sommar när jag var liten.. det fanns ingen vinter innan vi flyttade till Skåne.. Men det ligger en bit fram i historien..
Men nu måste det ju varit vinter nån gång, för min lillebror är född i December och jag kommer absolut ihåg när han kom! Farmor satt med honom i famnen och de andra var i vardagsrummet (helt galet hur ens minne fungerar, jag kan beskriva precis hur huset såg ut, men har glömt massor annat på vägen... jag flyttade därfrån innan jag fyllt åtta....) och farmor ville gå in med honom till de andra men det fick hon inte för mig för han kunde ju vakna....
Det här med att ha en storasyster o en lillebror är idag (jag har en syster till men det är mycket längre fram i hostorien innan hon kommer...) helt fantastiskt! Jag kan bara inte komma ihåg hur det kändes då... Jag vet att jag tyckte min syster va så söt med långt fint hår (på en maskerad var hon prinsessa med mammas brudklänning och jättefina lockar) och jag fick ju glasögon tidigt o hade väldans kort lugg o kände mig aldrig lika söt...
Lillebror va väl mest bara där o skulle med på prommenader o sånt.. mamma hade barnvagnen o jag cykeln fast jag inte kunde cykla så jag drog den med mig...Envisa unge!
Mamma hade från början sagt att hon inte tänkte hjälpa mig, o det gjorde hon inte heller, jag kommer ihåg hur jobbig den skogsprommenaden var, men cykeln skulle med och jag vägrade erkänna att det var jobbigt!
Jag lärde mig dock cykla där för vår "uppfart" var en nerförbacke o man kunde åka nerför o hålla balansen så gott det gick.. tillslut efter x antal blåmärken och omkullkörningar kunde jag cykla.
Ungefär på samma sätt lärde jag mig simma... envishet.. syrran fick va utanför byggan för hon kunde simma, så det va bara att lära sig...
Ojoj, det blir långa kapitel det här och kanske lite osammanhängande.. det väller upp en massa som vill bli nerskrivet o jag sorterar ju inte utan skriver som det kommer..
Nästa gång ska ni få veta hur det var att börja skolan...
Till dess
Ha det bra
Camilla
Bilder från när jag va liten. Ihopsatta av min kusin
Börja från början
Jag gör inga som helst anspråk på att vara författare eller ens intressant, men jag tycker det skulle vara kul att prova på... Så nu börjar vi från början:
Mitt allra första minne jag har är när jag var kanske fyra eller fem år gammal.. Vi bodde då i Krokek en liten by nära Norrköping, ännu närmare Kolmården.. gatan vi bodde på hette Syrenvägen och jag måste varit mindre än fyra för när jag var fem fick jag ju en lillebror o då bodde vi på Sjöviksvägen.. i samma by dock..
men nu ska jag inte rusa iväg... mitt första minne är alltså att min storasyter och hennes kompisar lekte "hoppa över diket" det verkade jättekul så jag ville förståss också... till saken hör att jag precis målat tånaglarna o ville såklart inte förstöra det så jag spretade ordentligt med tårna..
Jag är 2,5 år yngre än min storasyster så jag kom efter i hoppandet och var lixsom ett hopp efter hela tiden-med spretande tår-. Syrran o hennes kompisar tyckte väl jag såg kul ut så de började skandera: "cam" när de hoppade åt ena hållet och "illa" när de hoppade åt det andra...
Inte så farligt kanske men jag tyckte eller förstod ju att de retades så jag blev jätteledsen, varpå de såklart tyckte det var ännu roligare.
Nu i efterhand kan man ju undra varför jag bara inte gick in o gjorde något annat istället för att envisas att hoppa efter, hela tiden ett hopp bakom, med rinnande tårar och spretande tår..
Fast det var ju egentligen inte där det började, jag föddes första november 1969 på BB i Norrköping.
Det var orkan den natten och pappa skulle varit på hundtävling med vår fina Schäfer Nick. Men istället kom jag. Vet inte så mycket mer om den dagen faktiskt...
Mitt första halvår eller så bodde vi i en liten lägenhet i "C-huset" som jag tror va på ett sjukhusområde där mina föräldrar o även min farmor jobbade.
Jag vet att min storasyrra nog inte gillade att jag kom o störde.. vilken 2,5 åring vill ha konkurrens??, så hon nöp mig så jag skulle skrika.. vilket kankse inte var så genomtänkt eftersom hon fick skäll o jag fick uppmärksamhet...
Nära Syrenvägen fanns en grusväg som liksom var som en ravin (jag var väldigt liten.. glöm inte det..) alltså det var backe upp på båda sidor om en bro, och i skogen växte det massor med vitsippor hela tiden (det är mina minnen! Jag förstår att det måste varit vinter nån gång, men det finns inte kvar i minnet..).
Det var otroligt vackert även för en liten fyraåring! Och rätt ofta fick jag följa med syrran o hennes kompisar dit (hon hade massor med kompisar som jag minns det...)och vid ett tillfälle var det en av dem som kissade på sig precis på bron.. (nej det var inte jag, tack o lov!!) jag kommer ihåg hur hon sprang hem.. Stackars tös, jag hoppas att de inte retade henne för det sen.
Någon gång mellan jag var fyra och fem flyttade vi till Sjöviksvägen, den måste man köra om man skall till Kolmårdens djurpark från motorvägen så jag har åkt förbi "vårt" hus flera gånger i vuxen ålder...
Nästa gång ska jag berätta om hur det va att få en lillebror o att bo i "körsbärsdalen".
Trött på det här..
Söndag igen
Ett hjärta till Er!!
Min söta systerdotter
Ljus för Becca
Ok, nytt försök..
Sådärva...
Söndagstrött
Snabbis
Helg igen...
94.9
Segt
Ja det är verkligen segt att vara förkyld o febrig. Idag kände jag mig lite piggare, men nu är jag trött igen. Har lagt mig klockan åtta två kvällar på rad.. tråkigt!
Har ju det goda med sig att jag inte äter en massa extra ;-), men jag är iallafall inte hungrig..
Inget sött har glidit ner!! Jag vet att det bara är två dagar men det är ändå bra jobbat!! Vi brukar alltid ha nåt gott på soffbordet! Men inte nu! Men där va igår o jag klarade mig utan att äta det!
inga pengar går det åt heller :-) så lite positivt är det allt.
Jobba kan jag ju göra ändå eftersom jag har datorn hemma o kan i stort sett göra allt jag kan på jobbet här hemma. Fast i mjukisbyxor o så kan jag vila mellan varven, inte helt dumt faktiskt även om jag vet att man inte ska jobba när man är sjuk så är detta en bra mellan-lösning.
Annars har det klart inte hänt så mycket... soffan har varit skön och jag räknar inte med att kunna träna denna veckan. Prommenaden till o från tåget får räcka. Kanske en lördags-prommenad med... vi får se vad kroppen säger,
Nu har jag inte vägt mig på ett tag så jag lovar att göra det imorgon när jag vaknar o rapporterar!
Sköt om er!
Vi "syns" imorgon!
// Camilla
Söndag o Förkyld
Orkar inte skriva så mycket, har feber o halsont.. all träning avbokad!!
Ett nytt mål för nästa vecka: Inga sötsaker!! Det borde gå. Och jag tar det bara en vecka i taget. Gillar allt gott, men måste dra ner på det!
I fredags var vi hos läkaren med sonen min. Jag hoppas allt blir bättre snart, men han har en lång väg kvar att gå!
Kram på er, nu ska jag vila vidare!
Camilla
Funderar
Jag skulle kunna skänka bort dem, men nu är ju grejen att min ekonomi ska bli ljus och grön inte röd...
Köper någon böcker??
Vad har jag mer att sälja??
Tips?
Camilla
Tar emot att erkänna...
Men det är så att förkylningen inte bara kom tillbaka, den fick ordentlilgt fäste. Sen om det beror på spinningpasset i tisdags, eller om det hade kommit ändå vet jag inte. Troligen hade jag snörvlat ändå..
Så mitt pumppass igår fick jag hoppa över.
Idag jobbar jag hemma så inget spinning pass. Helt ok ändå, men inte riktigt som jag tänkt. På söndag hoppas jag ha vilat bort min förkylning,
Tänk om jag hade klarat maten lika bra som att inte slösapengar.. Där går det hur bra som helst!!
Nåja det är bara att inte ge upp...
Idag ska jag jobba till lunch sen till Kristianstad för läkarbesök med sonen.
Jag fick en award av en kompis förresten... vet inte hur man gör eller så, men det sporrar! TACK!
Imorgon är jag själv hemma, ska vila, tvätta o städa o kanske klura på designen på denna blogg!
Ha en bra dag
Camilla
Toppendag!
Iallafall så klämde jag in en lunchprommenad på ca30 minuter, vilket var himla skönt! Lite klarare hjärna på eftermiddagen. Och jag gick ner till Gymmet för mitt pumppass! Jobbigt men hur skönt som helst! Hade inte så hemskt tunga vikter på, ska ju vilja gå dit på torsdag med :-).
Idag är det spinning på lunchen, helt ok att vi har möjlighet att träna på lunchen, så man har kvällen ledig.
Maten gick bra igår! Inte helt perfekt men bra!
Tyvärr är vikten en katastrof, men det kommer nog av bara farten snart... hoppas jag.
Att sluta slösa pengar är inga problem alls!! SKÖNT!
Godmorgon på er o ha en bra dag!!
Vi "syns"
Camilla
Helgen..
Gissar att jag haft en förkylning i kroppen eftersom alla runt mig varit förkylda..
Idag har jag massor med energi! Vi har ett litet kalas för Annie med kakor o tårta idag. Hon blev glad och har fått fina presenter.
Hon fyller ju år nästa söndag men då är hon inte här hos oss.
Vädret är toppen o bidrar till gott humör. Kan inte säga att jag tänkt särskilt mycket på vad jag ätit denna helgen och som Annie sa så åt jag upp hennes glass en kväll.. fast jag har köpt ny till henne nu.
Känner mig full av energi och ska verkligen gå på inplanerade träningspass nästa vecka!!
Inplanerade pass nästa vecka:
Måndag: styrkepump
Tisdag: spinning
Torsdag: Stryrkepump
Fredag: Spinning
Söndag: Prommenad med inslag av jogging (8 km) o styrkepump
Då har det gått bättre med att inte slösa några pengar! Jag har faktsikt inte slösat några alls!!! Känns bra.
Nu får jag återgå till kalasandet!
Och jag lovar er att imorgon SKA jag träna!
Rapport kommer imorgon kväll!
Ha en skön kväll!
Camilla