Börja från början
Jag tröttnade ju på att blogga i dagboksformat... så nu tänkte jag göra på ett annat vis.. jag tänker skriva om mitt liv, så som jag kommer i håg det och från när jag kommer ihåg.. lite som en bok fast här.. ett kapitel då o då..
Jag gör inga som helst anspråk på att vara författare eller ens intressant, men jag tycker det skulle vara kul att prova på... Så nu börjar vi från början:
Mitt allra första minne jag har är när jag var kanske fyra eller fem år gammal.. Vi bodde då i Krokek en liten by nära Norrköping, ännu närmare Kolmården.. gatan vi bodde på hette Syrenvägen och jag måste varit mindre än fyra för när jag var fem fick jag ju en lillebror o då bodde vi på Sjöviksvägen.. i samma by dock..
men nu ska jag inte rusa iväg... mitt första minne är alltså att min storasyter och hennes kompisar lekte "hoppa över diket" det verkade jättekul så jag ville förståss också... till saken hör att jag precis målat tånaglarna o ville såklart inte förstöra det så jag spretade ordentligt med tårna..
Jag är 2,5 år yngre än min storasyster så jag kom efter i hoppandet och var lixsom ett hopp efter hela tiden-med spretande tår-. Syrran o hennes kompisar tyckte väl jag såg kul ut så de började skandera: "cam" när de hoppade åt ena hållet och "illa" när de hoppade åt det andra...
Inte så farligt kanske men jag tyckte eller förstod ju att de retades så jag blev jätteledsen, varpå de såklart tyckte det var ännu roligare.
Nu i efterhand kan man ju undra varför jag bara inte gick in o gjorde något annat istället för att envisas att hoppa efter, hela tiden ett hopp bakom, med rinnande tårar och spretande tår..
Fast det var ju egentligen inte där det började, jag föddes första november 1969 på BB i Norrköping.
Det var orkan den natten och pappa skulle varit på hundtävling med vår fina Schäfer Nick. Men istället kom jag. Vet inte så mycket mer om den dagen faktiskt...
Mitt första halvår eller så bodde vi i en liten lägenhet i "C-huset" som jag tror va på ett sjukhusområde där mina föräldrar o även min farmor jobbade.
Jag vet att min storasyrra nog inte gillade att jag kom o störde.. vilken 2,5 åring vill ha konkurrens??, så hon nöp mig så jag skulle skrika.. vilket kankse inte var så genomtänkt eftersom hon fick skäll o jag fick uppmärksamhet...
Nära Syrenvägen fanns en grusväg som liksom var som en ravin (jag var väldigt liten.. glöm inte det..) alltså det var backe upp på båda sidor om en bro, och i skogen växte det massor med vitsippor hela tiden (det är mina minnen! Jag förstår att det måste varit vinter nån gång, men det finns inte kvar i minnet..).
Det var otroligt vackert även för en liten fyraåring! Och rätt ofta fick jag följa med syrran o hennes kompisar dit (hon hade massor med kompisar som jag minns det...)och vid ett tillfälle var det en av dem som kissade på sig precis på bron.. (nej det var inte jag, tack o lov!!) jag kommer ihåg hur hon sprang hem.. Stackars tös, jag hoppas att de inte retade henne för det sen.
Någon gång mellan jag var fyra och fem flyttade vi till Sjöviksvägen, den måste man köra om man skall till Kolmårdens djurpark från motorvägen så jag har åkt förbi "vårt" hus flera gånger i vuxen ålder...
Nästa gång ska jag berätta om hur det va att få en lillebror o att bo i "körsbärsdalen".
Jag gör inga som helst anspråk på att vara författare eller ens intressant, men jag tycker det skulle vara kul att prova på... Så nu börjar vi från början:
Mitt allra första minne jag har är när jag var kanske fyra eller fem år gammal.. Vi bodde då i Krokek en liten by nära Norrköping, ännu närmare Kolmården.. gatan vi bodde på hette Syrenvägen och jag måste varit mindre än fyra för när jag var fem fick jag ju en lillebror o då bodde vi på Sjöviksvägen.. i samma by dock..
men nu ska jag inte rusa iväg... mitt första minne är alltså att min storasyter och hennes kompisar lekte "hoppa över diket" det verkade jättekul så jag ville förståss också... till saken hör att jag precis målat tånaglarna o ville såklart inte förstöra det så jag spretade ordentligt med tårna..
Jag är 2,5 år yngre än min storasyster så jag kom efter i hoppandet och var lixsom ett hopp efter hela tiden-med spretande tår-. Syrran o hennes kompisar tyckte väl jag såg kul ut så de började skandera: "cam" när de hoppade åt ena hållet och "illa" när de hoppade åt det andra...
Inte så farligt kanske men jag tyckte eller förstod ju att de retades så jag blev jätteledsen, varpå de såklart tyckte det var ännu roligare.
Nu i efterhand kan man ju undra varför jag bara inte gick in o gjorde något annat istället för att envisas att hoppa efter, hela tiden ett hopp bakom, med rinnande tårar och spretande tår..
Fast det var ju egentligen inte där det började, jag föddes första november 1969 på BB i Norrköping.
Det var orkan den natten och pappa skulle varit på hundtävling med vår fina Schäfer Nick. Men istället kom jag. Vet inte så mycket mer om den dagen faktiskt...
Mitt första halvår eller så bodde vi i en liten lägenhet i "C-huset" som jag tror va på ett sjukhusområde där mina föräldrar o även min farmor jobbade.
Jag vet att min storasyrra nog inte gillade att jag kom o störde.. vilken 2,5 åring vill ha konkurrens??, så hon nöp mig så jag skulle skrika.. vilket kankse inte var så genomtänkt eftersom hon fick skäll o jag fick uppmärksamhet...
Nära Syrenvägen fanns en grusväg som liksom var som en ravin (jag var väldigt liten.. glöm inte det..) alltså det var backe upp på båda sidor om en bro, och i skogen växte det massor med vitsippor hela tiden (det är mina minnen! Jag förstår att det måste varit vinter nån gång, men det finns inte kvar i minnet..).
Det var otroligt vackert även för en liten fyraåring! Och rätt ofta fick jag följa med syrran o hennes kompisar dit (hon hade massor med kompisar som jag minns det...)och vid ett tillfälle var det en av dem som kissade på sig precis på bron.. (nej det var inte jag, tack o lov!!) jag kommer ihåg hur hon sprang hem.. Stackars tös, jag hoppas att de inte retade henne för det sen.
Någon gång mellan jag var fyra och fem flyttade vi till Sjöviksvägen, den måste man köra om man skall till Kolmårdens djurpark från motorvägen så jag har åkt förbi "vårt" hus flera gånger i vuxen ålder...
Nästa gång ska jag berätta om hur det va att få en lillebror o att bo i "körsbärsdalen".
Kommentarer
Trackback
