Körsbärsdalen o lillebror
Som jag sa så var jag ca fem när vi flyttade till Sjöviksvägen ( nr.116 det minns jag fast jag inte har något minne av flyttlass eller flyttlådor...)
Det var verkligen rena sagohuset. Stort och rött och massor med fruktträd. Ni kommer ihåg nu att jag fortfarande är liten, men trädgården var enorm! Även för en vuxen tror jag..
Jag o min syrra o våra kompisar (jepp jag hade lyckats få en kompis, en riktig bästa vän! Susanne Blom hette hon. Hon bodde några hus bort och man var tvungen att gå en bit på stora vägen vilket jag fick om jag var försiktig. Hennes hus hade saloon-dörrar in till vardagsrummet o jag minns att jag tyckte det var det coolaste som fanns) vi brukade leka kurragömma, tafatt och alla möjliga lekar. Om jag kommer ihåg rätt hade vi minst 15 fruktträd och man kunde springa slalom bland dem.
Två hus bort (åt andra hållet alltså inte mot Bloms) över bäcken o förbi vår granne som var sur o som man fick gömma sig för, bodde mammas o pappas bästisar med två barn. Anna som va yngst va ju två år äldre än syrran så hon va ju jättestor...
Hon och hennes bror ytterliggare två år äldre) va nog egentligen hur justa som helst men eftersom jag var en lipsill så var jag kul att reta och de upptäckte att jag va lättskrämd så de hittade på att räven skulle komma o ta mig... Än idag är jag lite rädd för rävar även om jag förstår att de inte kan göra mig illa om jag skulle ha (o)turen att springa på någon..
Tror att det var i den här vevan som jag blev mörkrädd, eftersom jag kommer ihåg att de hade någon mask som de skrämde mig med, tror det va nån läskig gubbe eller nåt sånt och han skulle komma i mörkret o skrämma mig.
De menade ju säkert inget illa o jag var verkligen tacksam att reta för jag bölade för allt och faktiskt gör jag det än idag.. Jag är också fortfarande maniskt mörkrädd och får panik i mörker.
Som jag kommer ihåg det var det alltid sommar när jag var liten.. det fanns ingen vinter innan vi flyttade till Skåne.. Men det ligger en bit fram i historien..
Men nu måste det ju varit vinter nån gång, för min lillebror är född i December och jag kommer absolut ihåg när han kom! Farmor satt med honom i famnen och de andra var i vardagsrummet (helt galet hur ens minne fungerar, jag kan beskriva precis hur huset såg ut, men har glömt massor annat på vägen... jag flyttade därfrån innan jag fyllt åtta....) och farmor ville gå in med honom till de andra men det fick hon inte för mig för han kunde ju vakna....
Det här med att ha en storasyster o en lillebror är idag (jag har en syster till men det är mycket längre fram i hostorien innan hon kommer...) helt fantastiskt! Jag kan bara inte komma ihåg hur det kändes då... Jag vet att jag tyckte min syster va så söt med långt fint hår (på en maskerad var hon prinsessa med mammas brudklänning och jättefina lockar) och jag fick ju glasögon tidigt o hade väldans kort lugg o kände mig aldrig lika söt...
Lillebror va väl mest bara där o skulle med på prommenader o sånt.. mamma hade barnvagnen o jag cykeln fast jag inte kunde cykla så jag drog den med mig...Envisa unge!
Mamma hade från början sagt att hon inte tänkte hjälpa mig, o det gjorde hon inte heller, jag kommer ihåg hur jobbig den skogsprommenaden var, men cykeln skulle med och jag vägrade erkänna att det var jobbigt!
Jag lärde mig dock cykla där för vår "uppfart" var en nerförbacke o man kunde åka nerför o hålla balansen så gott det gick.. tillslut efter x antal blåmärken och omkullkörningar kunde jag cykla.
Ungefär på samma sätt lärde jag mig simma... envishet.. syrran fick va utanför byggan för hon kunde simma, så det va bara att lära sig...
Ojoj, det blir långa kapitel det här och kanske lite osammanhängande.. det väller upp en massa som vill bli nerskrivet o jag sorterar ju inte utan skriver som det kommer..
Nästa gång ska ni få veta hur det var att börja skolan...
Till dess
Ha det bra
Camilla
Det var verkligen rena sagohuset. Stort och rött och massor med fruktträd. Ni kommer ihåg nu att jag fortfarande är liten, men trädgården var enorm! Även för en vuxen tror jag..
Jag o min syrra o våra kompisar (jepp jag hade lyckats få en kompis, en riktig bästa vän! Susanne Blom hette hon. Hon bodde några hus bort och man var tvungen att gå en bit på stora vägen vilket jag fick om jag var försiktig. Hennes hus hade saloon-dörrar in till vardagsrummet o jag minns att jag tyckte det var det coolaste som fanns) vi brukade leka kurragömma, tafatt och alla möjliga lekar. Om jag kommer ihåg rätt hade vi minst 15 fruktträd och man kunde springa slalom bland dem.
Två hus bort (åt andra hållet alltså inte mot Bloms) över bäcken o förbi vår granne som var sur o som man fick gömma sig för, bodde mammas o pappas bästisar med två barn. Anna som va yngst va ju två år äldre än syrran så hon va ju jättestor...
Hon och hennes bror ytterliggare två år äldre) va nog egentligen hur justa som helst men eftersom jag var en lipsill så var jag kul att reta och de upptäckte att jag va lättskrämd så de hittade på att räven skulle komma o ta mig... Än idag är jag lite rädd för rävar även om jag förstår att de inte kan göra mig illa om jag skulle ha (o)turen att springa på någon..
Tror att det var i den här vevan som jag blev mörkrädd, eftersom jag kommer ihåg att de hade någon mask som de skrämde mig med, tror det va nån läskig gubbe eller nåt sånt och han skulle komma i mörkret o skrämma mig.
De menade ju säkert inget illa o jag var verkligen tacksam att reta för jag bölade för allt och faktiskt gör jag det än idag.. Jag är också fortfarande maniskt mörkrädd och får panik i mörker.
Som jag kommer ihåg det var det alltid sommar när jag var liten.. det fanns ingen vinter innan vi flyttade till Skåne.. Men det ligger en bit fram i historien..
Men nu måste det ju varit vinter nån gång, för min lillebror är född i December och jag kommer absolut ihåg när han kom! Farmor satt med honom i famnen och de andra var i vardagsrummet (helt galet hur ens minne fungerar, jag kan beskriva precis hur huset såg ut, men har glömt massor annat på vägen... jag flyttade därfrån innan jag fyllt åtta....) och farmor ville gå in med honom till de andra men det fick hon inte för mig för han kunde ju vakna....
Det här med att ha en storasyster o en lillebror är idag (jag har en syster till men det är mycket längre fram i hostorien innan hon kommer...) helt fantastiskt! Jag kan bara inte komma ihåg hur det kändes då... Jag vet att jag tyckte min syster va så söt med långt fint hår (på en maskerad var hon prinsessa med mammas brudklänning och jättefina lockar) och jag fick ju glasögon tidigt o hade väldans kort lugg o kände mig aldrig lika söt...
Lillebror va väl mest bara där o skulle med på prommenader o sånt.. mamma hade barnvagnen o jag cykeln fast jag inte kunde cykla så jag drog den med mig...Envisa unge!
Mamma hade från början sagt att hon inte tänkte hjälpa mig, o det gjorde hon inte heller, jag kommer ihåg hur jobbig den skogsprommenaden var, men cykeln skulle med och jag vägrade erkänna att det var jobbigt!
Jag lärde mig dock cykla där för vår "uppfart" var en nerförbacke o man kunde åka nerför o hålla balansen så gott det gick.. tillslut efter x antal blåmärken och omkullkörningar kunde jag cykla.
Ungefär på samma sätt lärde jag mig simma... envishet.. syrran fick va utanför byggan för hon kunde simma, så det va bara att lära sig...
Ojoj, det blir långa kapitel det här och kanske lite osammanhängande.. det väller upp en massa som vill bli nerskrivet o jag sorterar ju inte utan skriver som det kommer..
Nästa gång ska ni få veta hur det var att börja skolan...
Till dess
Ha det bra
Camilla
Kommentarer
Postat av: Benny
Väntar på nästa inlägg. Jo, det var tufft för mig som barn, för jag var snäll som barn. Men jag klarade mig bra.
Minns förskolan då jag väntade på taxin, men den kom inte när ja lutade mig mot vinden. Det var stormen 69. Det var kul att leka i ´skogen efteråt bland rotvältarna.. Jo, mamma var mycket orolig.
Trackback
